Bakgrund
Bakgrund – Den jordiska människans nuvarande situation 
Den mänskliga civilisationen på jorden står inför en ekologisk kris som under de senaste decennierna har blivit mer kritisk. Människan ödelägger både sin inre och yttre miljö genom artificiell påverkan och konsekvenserna därav kommer att blir oöverskådliga i form av konflikter, krig, naturkatastrofer, epidemier av olika slag. Ingen kan personligen lastas för detta. Det bygger på okunskap, omedvetenhet hos den jordiska mänskliga arten i sin helhet. Inte heller någon regering, något politiskt parti eller religiös organisation kan lastas för den situation som jorden befinner sig i för närvarande, utan det är helt och hållet en följd av den naturliga utvecklingen, där den negativa sinneskraften hitintills har haft en övervägande influens, i jämförelse med den positiva, s.k. andliga.
I detta fall, liksom vid alla enkla problem, blir lösningen självklar, i och med att människan förstår, vad saken gäller. För att man skall kunna få ett riktigt grepp om problemet, skall vi försöka att framställa det så enkelt som möjligt, även om detta innebär vissa svårigheter på grund av människans olika grad av medvetenhet.
En som går i lågstadiet har svårare att förstå ekvationen än den som går i högstadiet. Det är helt normalt att människan förstår olika mycket av livet och av händelser som utspelas runtomkring henne.
Det finns tre vetenskapsgrenar i universum, den kosmiska, den sociala och den materiella som är nödvändiga för den jordiska civilisationens fortbestånd, utveckling och framåtskridande. Den kosmiska och den sociala vetenskapen måste komma i främsta rummet. Det kan inte bli något materiellt framåtskridande om det inte finns en grund av kosmiskt och socialt vetande att bygga på. Det materiella framåtskridandet som har skett på jorden det senaste halvseklet har ur andligt perspektiv skapat stress, otrygghet och stagnation.
När vi talar om den ”andliga”, då menar vi inte den ”religiösa”.
Andlighet är ett kosmiskt, universellt begrepp och har ingenting med institutionell religion, idoldyrkan eller med sekterism att göra.
Religion bygger uteslutande på tro, känslotänkande och känsloviljande, medan den kosmiska, andliga bygger på kunskap, vetskap, vetenskap om människan och om hyperrymden i sin helhet.
Det som människan inte kan uppfatta med sina sensoriska fem sinnen (syn, hörsel, känsel, smak och lukt), kallar hon för icke existerande, overkligt, subjektivt, övernaturligt, transcendentalt eller andligt. Detta utan att egentligen förstå vad man menar med begreppet ”andlig” eller ”övernaturlig”. Allt som existerar i hyperrymden är naturligt.
Det som den jordiska människan kan uppfatta med sina sensoriska fem sinnen kallar hon för verkligt, objektivt, vetenskapligt.
Vi måste tänka på att det är endast vår begränsade tredimensionella intellektuella medvetenhet och våra fem sinnesförmågor som skannar av omgivningen runtomkring oss, som utestänger oss från den sanna verkligheten, skapelsen, hyperrymden i sin helhet. Vi uppfattar bara en liten del, en begränsad del av skapelsen i vårt nuvarande medvetenhetstillstånd. Och ur denna verklighetsupplevelse försöker vi framhäva hur hela skapelsen har gått till.
Vi föreställer oss en vibrationsskala, en elektromagnetisk skala från noll till oändlighet. Den objektiva synliga världen som den jordiska människan med sina fem sinnesfunktioner uppfattar som verklighet, utgör bara ca 400-700 nm på denna oändliga skala. (1 nanometer är en miljarddels meter). Allt annat ligger utanför normalindividens sinnesförmåga att förstå, men likaväl existerar det som verklighet. Ordet verklighet är ett relativt begrepp. Det som är verkligt för en individ är overkligt för en annan.
Riktigheten kan vi själva bli övertygade om, då vi tänker på skillnaden mellan djurens och människans förmåga att uppfatta verkligheten. En skalbagges verklighet är en helt annan än elefantens.
Djur har ingen kosmisk eller social medvetenhet utan reagerar instinktivt omedvetet och har följaktligen inte heller kunnat komma något vart inom den materiella vetenskapen.
Hos somliga insekter, t.ex. myran och biet, finns en ansats till social gemenskap, så till vida att de kan leva tillsammans i ett stort antal, arbeta för sin gemensamma välfärd och ha en slags disciplin som gäller dem alla.
Som följd därav har de också utvecklat ett mycket begränsat materiellt gruppvetande. De uppför bon samt insamlar föda för framtida behov. Varje spår av kosmisk kunskap saknas emellertid, vilket ju visat sig vara en absolut nödvändighet för vidare utveckling. Därför har de på tusentals år ej kommit ett enda steg framåt.
Mänskligheten däremot har redan från första början av sin utveckling haft en intuitiv känsla av en högre makt eller kosmisk intelligens, som ordnar och övervakar hela naturen. Den mänskliga inställningen till denna makt har varierat mellan fruktan och ovilja till vördnad och kärlek, men man har alltid önskat att få veta mer angående dess natur.
Den kosmiska vetenskapen har sina rötter ända ner i det första uppvaknandet av den mänskliga intelligensen. Och när människorna började inse, att man endast genom samverkan kunde förbättra sina livsbetingelser, bildades de första folkstammarna och därmed var grunden till den sociala vetenskapen lagd.
Ur dessa båda vetenskaper och influensen från utomjordiska civilisationer har sedan den materiella kunskapen framsprungit och det är här problemet börjar.
Utvecklingen på det materiella området stimuleras oavbrutet av kroppen via dess sinnens ständigt stegrande önskningar och behov. Detta kan vi mycket enkelt bli övertygade om, genom att jämföra de sista femtio årens uppfinningar och materiella utveckling med motsvarande framåtskridande under de närmast föregående hundra åren och detta i sin tur med vad som skedde under tusen år dessförinnan.
Det ligger i öppen dag, att den vetenskapliga utvecklingen på det materiella området sker i allt hastigare tempo. Medan de kosmiska och sociala vetenskaperna endast framskrider i direkt proportion till tiden och ibland inte ens så fort. Detta har förorsakat det kaos vilket mänskligheten på jorden befinner sig i för närvarande.
Tänk på följande problem:
En stor massiv byggnad håller på att uppföras. Murarna stiger i höjden i allt hastigare takt och grunden, som bär upp hela byggnadsverket färdigställs också samtidigt men i mycket långsammare takt. Såvida man inte finner något medel att stimulera arbetstakten med när det gäller grunden, så är det oundvikligt att den tidpunkt kommer, då byggnaden störtar samman på sitt fundament och båda förstörs fullständigt.
Sådant har skett förr på jorden, och utvecklingen har kommit till det stadium, där sannolikheten är stor för att samma typ av händelse skall upprepas ännu en gång.
Faran för att den jordiska civilisations skall decimeras är överhängande genom dess ökade destruktivitet och de förintelsemedel som hon har åstadkommit.
Hur kan då en civilisation vara hotad av sitt eget verk?
Orsaken är helt enkelt den, att människan inte har gjort tillräckligt stora framsteg på det kosmiska (andliga) området för att kunna avgöra hur samhället på bästa sätt skall kunna utvecklas och hur den materiella produktionen bäst skall anpassas till naturlagarna.
De som i vår civilisation verkligen tänker medvetet är klart införstådda med den fara, som ligger i bruket av okonventionella vapen (kärnvapen). Detta speciellt hos de länder som vill ställa sig utanför den internationella kontrollen och nonchalerar de bestämmelser som gäller bruket av dessa vapen. Länder där känslorna fortfarande styr förnuftstänkandet.
Dessutom finns härvidlag ännu ett problem, vilket den jordiska människan hitintills inte har insett. Såvida inte enighet mellan nationerna kan uppnås, kommer det faktum att sådana vapen finns, även om de aldrig kommer till användning, att medföra den nuvarande civilisationens totala sammanbrott. Sanningen här av kan förstås av envar, som vill anstränga sin hjärnkapacitet en smula. Vi får inte glömma att krig ständigt pågår någonstans på jorden så länge människan av religiösa – ideologiska skäl och maktmissbruk vill ta kontrollen över andra.
Jorden tillhör lågstadiet i hyperrymden ur medvetenhetssynpunkt där hat, krig, egoism, maktbegär, maktmissbruk fortfarande är dominerande. Även om intelligenser från högre utvecklade utomjordiska civilisationer under länge tid har informerat människan på jorden, vad egoism, habegär, maktbegär och maktmissbruk kan leda till, så har den jordiska rasen hitintills nonchalerat dessa varningar. Hon fortsätter i samma spår att ödelägga sina framtida möjligheter att överleva som civilisation på jorden. Hur kan en sådan ras kalla sig intelligent?
Civilisationen byggs upp och vidmakthålles av tänkande, medvetna och klarsynta människor, som arbetar med sikte på framtiden och inte av den okunniga, omedvetna massan.
Men vem har lust att ägna sitt liv åt att förbättra villkoren för de nyfödda eller ännu ofödda generationerna, om den överskådliga framtiden inte ens sträcker sig över de närmaste tjugofyra timmarna?
Hela den nuvarande civilisationen hotas av den ständigt ökande miljöförstöringen, vilket kommer att resultera i oanade naturkatastrofer och epidemier om inte människan vidtar konstruktiva åtgärder. Även om dessa åtgärder sker på bekostnad av den materiella välfärden så är det nödvändigt. Klockan är fem minuter i tolv (eller slår nu tolv). Vi har i princip ingen tid kvar att undvika omfattande katastrofer av olika slag.
Men för att vi skall kunna inse allvaret bakom dessa hotbilder, så måste vi utveckla vår medvetenhet från dess nuvarande tredimensionella embryostadium till en femdimensionell kosmisk medvetenhetsnivå.
En företeelse, som dagligen diskuteras i massmedier världen över är den starka tilltagande ungdomsbrottsligheten och kriminaliteten. En del människor lägger skulden på föräldrarna eller skolorna, andra på kyrkan eller staten. Likaväl har varken den ena eller den andra institutionen något direkt ansvar för uppkomsten av det rådande läget, vilket uppkommit huvudsakligen av att man i ungdomen är mer känslig för det allmänna osäkerhetstillståndet.
Ungdomen känner sig otrygg och osäker inför framtiden. Flertal begår självmord eller använder psykofarmaka för att orka leva. Riktigheten härav kan vilken psykolog som helst intyga. Aldrig i den jordiska civilisations historia har framtiden tett sig mera osäker än för närvarande. Den uppväxande generationen ser ingen framtid och den institutionella kyrkan gör heller ingenting. Alla sitter med armarna i kors och skyller på varandra.
Den institutionella kyrkan som påstår sig ha monopol på den kosmiska (andliga) sanningen kan inte ge den uppväxande generationen annat än hänvisningar till bibeln (böckernas bok) eller till s.k. heliga skrifter, vilka har tillkommit genom berättelser, myter och traditioner.
Människan har inte förstått vad utomjordiska intelligenser som Akhenaton, Jesus ben Pandira, Johannes Döparen, Buddha, Muhammed, Guru Nanak, m.fl. förkunnade för dem vid den tidpunkten då de varken var läs- eller skrivkunniga. Människans vardag bestod huvudsakligen av hårt arbete för att skaffa föda till sina familjer. Det var endast få som kunde skriva eller läsa. Vad dessa högt utvecklade utomjordiska varelser förmedlade för den jordiska människan, nedtecknades först långt efter deras bortgång. Inte ens deras närmaste lärjungar förstod vad dessa läromästare egentligen sade eller menade. På samma sätt som den jordiska människan idag inte förstår annat än vad hon blir indoktrinerad i att tro på från sin omgivning.
Den politiska och militära spänningen i världen fortsätter i samma takt, även om det ser lugnt ut på ytan. Supermakterna bevakar och vågar inte lita på varandra även om de talar om fred. Förändringen som har skett under 1990-talet i Östeuropa är bara början till en global förändringsprocess.
Olika religiösa trosriktningar hävdar att just deras tro är den enda rätta och är beredda att i Guds namn gå ut i krig. Detta innebär att ytterligare generationer skulle födas och växa upp under ständiga hot av en nära förestående förintelse. Ännu har hyperrymden inte frambragt den civilisation på det tredimensionella planet till vilket jorden tillhör, som skulle kunna utvecklas under sådana betingelser.
Medan intelligentsian diskuterar och debatterar huruvida man skall ingripa för att stoppa denna annalkande katastrof, så fortskrider miljöförstöringen och destruktiviteten med allt hastigare takt. Ingen med ansvar vill inse vad detta innebär för hela jordens civilisation. Resultatet kan bli bara ett. Ökad kriminalitet, destruktivitet, naturkatastrofer i form av jordbävningar, stormar, översvämningar, klimatförändringar, epidemier av sjukdomar, vilka i sin tur kommer att resultera i materiella skador och till en ekonomisk kollaps.
Det finns olika uppfattningar hur man kan råda bot på problematiken.
En del hävdar, att man borde hejda den vetenskapliga utvecklingen på det materiella området, genom att upphöra med arbetet på alla slags avancerade planer samt förbjuda eller begränsa studiet och forskningen inom kärnfysik.
Andra går ännu längre och menar, att man helt och hållet bör förstöra frukterna av den materiella vetenskapen och återvända till naturen och till djurens betingelser.
Sedan finns det människor som anser att endast genom ökat religiositet, införande av religiöst undervisning i skolorna mm, kan man förbättra tillvaron och skapa fred på jorden. Men historien vittnar om hur religionen hitintills har misslyckats med att kunna förbättra människans villkor, utom möjligtvis för den institutionella kyrkan.
Om du vore i färd med att uppföra en stor byggnad och plötsligt upptäckte, att grunden genom en felberäkning inte skulle bli stark nog att bära upp den, skulle du då genast börja riva ner alltsammans? Nej – om du har en smula mänsklig intelligens, skulle du istället börja undersöka, hur du bäst skulle kunna utvidga och förstärka grunden och inte behöva riva ner byggnaden för att sedan bygga upp den på nytt.
Utvecklingen av den materiella vetenskapen kan inte hejdas. Antingen kommer utvecklingen att fortsätta utan hinder, eller också kommer den att stagnera. Om den stagnerar kommer den att bryta samman. Det är inte så att den materiella vetenskapen har vuxit fram ur felaktiga grundförutsättningar, utan den kommer att skrida framåt och uppnå hitintills oanade resultat, om människorna på jorden utvecklar en högkvalitativ, kosmiskt medvetenhet, kvantmedvetenhet och ser till att de därigenom får ett bärkraftigt underlag.
Och om de inte gör det, vad händer då?
Då kommer civilisationen liksom tidigare civilisationer att gå under. Den kommer att störta samman i en katastrof med endast ett begränsat antal överlevande. Dessa få kommer varken att ha förmågan eller viljan att återuppta den vetenskapliga forskningen.
Inom några få generationer har de efterkommande återgått till nära nog djurstadiet. Sedan börjar utvecklingskurvan gå upp igen. Om en femton till tjugotusen år, kommer en ny civilisation att uppstå, tack vare högre utvecklade utomjordiska (extraterrestriala) intelligenser, civilisationer. Civilisationen kommer att möta samma problem som den nuvarande och ställas inför samma möjliga lösningar. Skulle även de misslyckas, kommer de i sin tur att gå under. Det är en av kosmos obevekliga lagar, även om den lämnar människosläktet fritt val.
Varken ras eller kultur är ämnade att utplånas. Om vi ändrar våra tankegångar och omstrukturerar våra egocentriska egenskaper, kommer vi att kunna fullfölja civilisationens uppåtgående kurva och lämna katastrofrisken bakom oss. Valet ligger i människans händer och det brådskar.
Vi har bara två alternativ att välja mellan, antingen att gå under p.g.a. vår okunnighet och dumdristighet, eller att utveckla vår medvetenhet till att kunna fortsätta vår existens på denna planet.
Genom att den jordiska människan utvecklar sin nuvarande tredimensionella medvetenhet till en femdimensionell kosmisk medvetandenivå, kan hon komma i besittning av hitintills okända krafter och kunskaper, vilket kommer att resultera i ett kosmiskt dynamiskt skapande.
Beträffande vetenskapen kan vi konstatera följande: Visserligen har man kommit en bit på väg inom kärnfysik, men fysiken befinner sig fortfarande på fosterstadiet. Det är ett faktum, att människan har individuell medvetenhet och äger förmågan att koordinera sina sinnesförnimmelser i meningsfulla bilder och logiska tankesystem. Detta pekar på att det måste existera ett kosmiskt, universellt sinne, av vilket vårt individuella sinne är en ”avbild, kopia”.
På grund av sinnesorgans begränsning och människans nedärvda djuriska instinkter, blir hennes föreställning om det universella sinnet ensidigt och förvridet. Trots sin ofullkomlighet, förblir det dock en ”avbild” av ”något”, som hon kan ana, men inte fullt förstå eller vetenskapligt beskriva för närvarande.
Bortom den värld som våra sinnesfunktioner ger oss kunskap om, börjar vi allt tydligare skönja en Allmakt, som är den ursprungliga källan till primär energi (själsenergi) och sekundär energi (sinnesenergi). Från denna källa som kallas ”CENTRALSOLEN” utgår också vår individuella förmåga att tänka och skapa. Våra etiska föreställningar härstammar också från denna källa, vars förmaningar vi hör genom vad vi kallar ”samvetets röst”. Ett välbekant namn för denna allmakts källa är GUD. Detta är ”GOD”, GOTT eller HARMONISK.
Allting i sinnevärlden, i den formbundna hyperrymden är bundet till tid och rum och är förgängligt, dvs. genomgår ständigt förändring, omvandling, omstrukturering.
Den 2:a kosmiska regionen, den 5:e mental-kausala dimensionen kan beskrivas med termerna ”icke-fysiskt rum” och ”icke-fysisk tid”.
Icke-fysiskt rum kan inte mätas med längdmått, inte heller kan icke-fysisk tid mätas med klocka. Avstånd i tid och rum kan därför inte betraktas som i och för sig långa eller korta. De är kvalitativa och mentala begrepp, vilka bör väl skiljas från de kvantitativa och fysikaliska begreppen med samma namn.
Fysisk tid eller klocktid är som vi tydligt inser, en mätbar kvantitet. Den bestämmer inte blott varaktighet utan även framåtskridande. Att tiden rör sig i en viss riktning måste ha en djup betydelse, men man bör komma ihåg, att framåtskridande och förändring inte är samma sak. Framåtskridande tänker vi oss såsom meningsfull och med en avsikt, som kan vara tydlig eller dold.
Förändringar utan mål leder vanligen till kaotiska tillstånd, medan målmedvetna förändringar leder till ordning och ofta till införande av specifika funktioner. Eftersom tiden har en bestämd riktning, kan vi med Eddington tala om ”tidens pil”. Denna pil kan jämföras med en vägvisare. Den visar oss vägen till framtiden och bort från den förflutna. Ibland har den åsikten framställts, att tidpilens riktning åt ett bestämt håll beror på en omedelbar reaktion i vårt medvetande, som har sin orsak i en partiell desorganisation av hjärnsubstansen.
Intuitivt känner vi dock att tiden har en mera fundamental betydelse än att bara vara ett mått på storleken av degenerativa tendenser i vår kropp och att den har något att göra med utveckling och framsteg.
Egentligen borde evigheten inte betraktas som en tidlös värld. Vi kan jämföra tidsföljden i vårt minne med innehållet i en historisk skildring. Då vi läser denna, kan vi hoppa över vissa kapitel och läsa nutidens historia, innan vi läser dåtidens. Men inom en begränsad del av boken måste vi läsa orden i deras naturliga följd, annars skulle de fullkomligt förlora sin mening. Vanligen pekar den fysiska tidens pil i samma riktning som den icke-fysiska tiden, men såsom ofta händer i drömmar, kan minnen från mycket skilda epoker av vårt liv blandas ihop.
Fakta av detta slag skulle möjligen kunna tjäna till startpunkt vid förklaringar av framtidsförutsägelser. De visar också, att evighetsdimensionen inte är någon statisk värld, där ingenting händer.
Våra medvetna minnesfunktioner räknas sällan till de psykiska fenomen, vilket dock alldeles avgjort borde vara fallet. De utgör viktiga yttringar av det mänskliga psyket, men vi är så vana vid våra minnen, att vi lätt glömmer att minnesförmågan behöver en förklaring. Om människan hade kunnat lösa minnets gåta, då hade hon fått en förklaring till många andra psykiska fenomen.
Det har påståtts, att potentiella minnen bildar ”spår” i den fysiska hjärnan. Men hjärnan är, vetenskapligt sett, en flytande kropp och därför underkastad värmeeffekten av sina molekylers rörelse. Lika lite som vi förmår att göra komplicerade och bestående intryck på hjärnan, lika lite kan vi skriva vårt livs historia i vatten eller flygsand och få den bevarad.
Vidare står ämnesomsättningen i en biokemisk hjärna i samband med upptagning av ny materia och eliminering, borttransportering av förbrukad sådan, varför inom några få år endast några få molekyler av den gamla hjärnan återstår. Men frånsätt detta, är det omöjligt för de flesta att fatta, hur hjärnans mekaniska struktur kan producera mentala minnen i vårt medvetande. Tillvägagångssättet är det samma som vid inprogrammeringen av en datadiskett eller hårddiskett.
Den fysiska hjärnan, vilken vi kan se med våra fysiska ögon och undersöka med fysiska hjälpmedel, kan betraktas som en rumtidsaspekt av något annat, vilket inte för närvarande beskrivas i fysiska termer. Vi kan föreställa oss att den består av en icke-fysisk eller ”kosmisk” (elektromagnetisk) motsvarighet till den fysiska hjärnan. Den icke-fysiska, virtuella hjärnan är ansvarig för den biokemiska hjärnans struktur och funktioner.
Både den fysiska och den icke-fysiska hjärnan är en produkt av idéer i det mänskliga medvetandet, som har uppstått genom logiska slutledningar på grundval av observationer inom högst olika forskningsfält. Naturligtvis måste vi förutsätta någon slags motsvarighet mellan den fysiska och den icke-fysiska hjärnan, den förra tillhörande den materiella, den senare den immateriella, subtila världen.
En potentiell minnesbildsövergång till en aktuell och effektiv bild kan beskrivas på följande sätt. Varje person har sitt eget kosmiska minneskomplex i universums evighetsvärld, vilken existerar bortom rum och tid. När vissa nervganglion (nervcentra) i vår hjärna stimuleras av elektriska, elektromagnetiska, kemiska eller mekaniska medel, kan en resonans åstadkommas mellan ett särskilt hjärncentra och dess kosmiska motsvarighet.
Omedelbart uppstår då i vårt medvetande en viss minnesbild, ofta följd av en serie andra minnen, på ett eller annat sätt sammanhängande med den första. Alla har sitt ursprung i den kosmiska minnesbanken (universella databanken), det kollektiva omedvetna enligt dr Jungs teori, för minnen och tankar, vilka ofta är intimt sammanlänkande.
Eftersom det kosmiska minneskomplexet inte har någonting att göra med det fysiska rummet, kan det inte lokaliseras till en viss plats och eftersom det även är bortom den fysiska tiden, är det oförstörbart.
Det är numera ett välkänt faktum, att en individ under reducering, avslappning av tankeverksamheten kan i detalj relatera, vad som händer under en speciell period av hans eller hennes liv. Detta beror troligen inte på någon särskilt stark stimulans av hjärnan, utan snarare på ett undertryckande av sensationer och minnen, vilka kunde medföra en störning i förbindelsen med det kosmiska minneskomplexet.
De välkända s.k. prenatala minnena (minnen från före födelsen), vilka framkallats på hypnotisk väg, behöver inte nödvändigtvis tolkas som bevis på tidigare liv eller tidigare inkarnationer.
Eftersom reinkarnationen (återfödelsen) verkligen existerar, måste beviset grunda sig på säkrare fakta än vad människan kan konstatera enbart genom hypnos, regression eller liknande upplevelser.
Detta beror på att minnesförrådet är beläget i det femdimensionella matriska rummet.
Men eftersom människan i sitt nuvarande tillstånd är produkten av sina tidigare liv och erfarenheter, så är det inte av något större betydelse vad hon har varit i sina tidigare liv, inkarnationer. Hon har bara iklätt sig olika roller i livets scen. Vad hjälper det om man har varit en förmögen person i sitt förra liv men lever i armod i sitt nuvarande. Vad hjälper det om man var kung eller drottning i sitt förra liv och är en vanlig arbetare i sitt nuvarande liv.
Om vi godtar teorin om att minnets innehåll är oförstörbart, måste vi också dra den slutsatsen, att varje tilldragelse, som varit registrerad i vårt medvetande, också finns registrerad i den universella minnesbanken, databanken, matrix. På detta sätt kommer vi tillbaka till den gamla idén om en oförstörbar ”matris / akashakrönika”, välkänd från österländsk filosofi, men här uttryckt i en vetenskaplig form. Femte dimensionen i människans utveckling bygger på många tusen års erfarenhet.
Det ser ut som om vi vore i stånd att plocka ut våra egna erfarenheter från den enorma samlingen av kosmiska minnen. Men stundom tycks vi plocka ut minnen, som tillhör en helt och hållet annan person. Detta är i och för sig inte svårare att förstå än telepatins (tankeöverföringens) kända fakta. Men hur besynnerligt det än kan förefalla, kan det minneskomplex vi kontaktar under speciella förhållanden mycket väl tillhöra en nyss avliden person, eller någon, som varit död under långt tid.
Det finns fakta, som styrker denna åsikt. Man har funnit, att meddelande under hypnos, regression eller genom medier i trance ibland kan innehålla okända fakta för berörda personer, men vilka senare har blivit verifierade genom efterforskningar. Även om sådana s.k. ”astrala budskap” är sällsynta, bör det dock ej vara någon svårighet att undersöka dem. Kan det bevisas, att dylika budskap förekommer, tyder det direkt på förekomsten av en värld av bevarade minnen från avlidna personer. Idén om ett gemensamt mänskligt minne påminner något om den välkända psykologen dr Jungs uppfattning om ett ”kollektivt” undermedvetande, eller gruppmedvetande, vilket benämns som matris.
En ytterst viktig sak i vårt minneskomplex är dess enhet eller odelbarhet. Vi har en bestämd känsla, att hur mycket vår personlighet än må förändras under ett långt liv, så finns det något i vår kosmiska struktur, som förblir oförändrat och som inte kan delas i mindre delar. Individer av alla raser har instinktivt känt närvaron av en enhetlig andlig essens och har givit den ett namn. På svenska kallar vi den för själen.
Det välkända faktum, att en tanke leder till en annan tanke och att erinringen av en händelse vanligen leder till en annan erinring av händelse, visar att det existerar länkar mellan elementen i våra tankar och minnet. Detta förbindelsesystem tillhör den immateriella, icke-fysiska världen, dvs. den fysiska hjärnans virtuella motsvarighet, superminnet, vilket existerar i en värld bortom rum och tid och kan jämföras med, bildligt talat, ett ”cement”, vilket binder samman alla våra mentala erfarenheter i en odelbar enhet, en s.k. själsfrö, själsatom, fröatom.
Förekomsten av personlighetsklyvning visar, att själsatomer, fröatomer (ursprungsmedvetanden) med olika minneskomplex kan förekomma i samma fysiska kropp. Här kommer idén om ett temporärt uppträdande, mental förbindelse med andra själsatomer till vår hjälp. Undersökningen av det undermedvetna själslivet hos en individ med personlighetsklyvning kan i hög grad underlättas genom att försätta individen i ett transcendentalt tillstånd, hypnotiskt sömntillstånd.
Det har då visat sig, att bakom de främmande inkräktarna finns en enhetlig personlighet, dvs. en odelbar själsatom. Vi kan nu lättare förstå sambandet mellan det förflutna och framtiden. Evighetsaxeln har två förläggningar, en sträckande sig mot det förflutna och en mot framtiden.
Det förflutna kan inte ändras; det är fixerat i oföränderlig form i evighetsområdet. I riktning mot framtiden har de länkar (orsakskedjor), som förr har ansetts fullkomligt oföränderliga och bestämmer alla skeende i framtiden, under senare tid visat sig vara tänjbara. Denna nya upptäckt i fysiken är uttryckt i ”osäkerhetsprincipen”, vilken har sin tillämplighet på naturvetenskapliga teorier och är yttringarna av den kosmiska viljan, vanligen kallad ”Guds vilja”.
Corpus pinealis plexus, Epifysen, även kallad Tallkottkörteln (Tisra Til), som finns bakom pannbenet är begränsad i sin funktionalitet hos den tredimensionellt medvetna människan. Genom att detta centrum av medvetenhet aktiveras, kan man höja sin nuvarande medvetenhetsnivå, till en högre kvalitativ kvantnivå.
CelesteMetoden® syftar till att aktivera en högre grad av medvetenhet inom människan och därigenom höja det nuvarande tredimensionella medvetandet till en multidimensionell medvetenhetsnivå.
Endast genom en förändrad medvetenhet, vilket leder till ökad förståelse, hänsyn, tolerans, kan vi överbrygga osämja och missförstånd mellan individer, raser och nationer och därigenom uppnå en varaktig fred på jorden.
Den jordiska människan är i behov av en kosmisk medvetenhet, kvantmedvetenhet för att kunna bli en bättre samhällsmedborgare och beslutsfattare, eller att kunna fungera bättre i familjelivet, samhällslivet och i arbetslivet.
Människans beslut i olika situationer är syntesen av hennes nuvarande tankar och känslor. Om hon inte utvecklas ur medvetenhetssynpunkt, då kan hon heller inte fungera som ledare eller beslutsfattare i samhället. Då blir hennes olika slags beslut endast temporära, kortsiktiga.
Den Nuvarande Parlamentariska Demokratin måste ersättas av en Kosmisk Demokrati (Cosmocracy).
Om vi ser till dagens politiska system kan vi konstatera följande: den nuvarande parlamentariska demokratin kan inte lösa människans nuvarande eller framtida situation på ett effektivt sätt, eftersom den parlamentariska demokratin befinner sig i ett oidipalt, nihilistiskt tillstånd. Detta tillstånd skapar bara kaos genom sina temporära, kortsiktiga lösningar. En långsiktig lösning kan man bara finna inom kosmisk demokrati, dvs. ett dynamiskt kosmiskt program.
Vårt nuvarande demokratiska system bygger på en dekosmisationsprocess. Den har en nihilistisk dynamik, som på lång sikt är destruktiv, degenererande för människan och för samhället, och leder förr eller senare till kaos, till anarki. Demokratin måste styras in i en kosmisk dynamisk kreativitet.
Det stora målet med människans framtida utveckling på jorden, är att omvandla den nuvarande parlamentariska dekosmisationsdemokratin till en kosmokratisk demokrati (kosmisk demokrati).
Kosmokratin är en dynamisk kosmisk demokratisk process. Endast en kosmisk dynamisk process kan garantera civilisationens utveckling och fortbestånd.
Hur kan vi förändra den nuvarande demokratin från oidipal till kosmisk dynamisk demokrati?
Genom att vi blir mer medvetna om oss själva och vår egen roll och relation till världsalltet. Att vi förstärker de kvalitativa, etiska, moraliska egenskaper som är utmärkande för vår innersta kärna. Detta kan bara ske genom ökat kosmiskt medvetenhet.
Om vi integrerar den intellektuella delen av vår hjärnverksamhet som för närvarande utgör ca 17 procent av vår dagsmedvetenhet med den undermedvetna ”icke-dagsmedvetna”, intuitiva delen, vilken utgör 83 procent av vår medvetenhet, når vi en högkvalitativ nivå av medvetenhet i jämförelse med det som flertalet människor har tillgång till idag.
//Sandor A Markus
